I måndags drabbades jag av den här vinterns förkylning. Jga var rätt kass i måndags och tisdags med feber, men nu har det mesta lagt sig och bara lite nästäppa är kvar. Tacka vet jag nässpray! Fast inte för mycket, det vet jag. Det är väldigt skönt med en sambo som kan tänka sig att motionera hundarna lite mer när man själv inte orkar. Underbara Marcus har sett till att dom fyrbenta inte har hoppat ur pälsen när jag inte orkat gå som vanligt med dom. Träningen har verkligen legat på sparlåga.
 

Idag var enda gången den här veckan Lipton fick något som verkligen kan liknas vid träning. Jag åkte ner till Gällstad i eftermiddags och eftersom det faktiskt var rätt fint väder men utan att vara för kallt så bestämde jag mig för att träna lite apportering. Jag fattar inte riktigt hur man tränar det i all snö egentligen, men lite grann fick vi till. Jag uttnyttjade lite plogade vägar och tränade höger-vänster-ut och riktigt långa linjetag. Allt så omotiverat det gck. Ibland orkar jag inte lura Lipton eftersom han är otroligt förveten (som vi säger här...  han vill ha koll, på allt, jämt) men ibland går det att kasta iväg dummiesar utan att han ser det. Han fick också några markeringar ut i djupsnön, vilket blev lite olika svårt kan man säga... Grävde han på rätt ställe hittade han dom fort, men under typ en meter snö är det inte lätt att känna vittring. Det var faktiskt inte så mycket för apporteringsträningen som för att jag ville att han skulle snöpulsa. Vilket han (vi) även fick göra på en åker, jävlar vad snö det var! Han fick faktiskt ett rätt långt linjetag tillbaka i våra spår i djupsnön som han satsade järnet på och fixade galant. Jag älskar hans attityd, blick och vilja när dom där små typåsarna plockas fram. Hur dom nu kan vara så roliga, men tro mig, det är dom. Nu ska bara snön försvinna sen, ska han få springa långt och rakt över åkrar och i skogen.
 

Idag kände jag för första gången att jag verkligen snart har min examen. Jag kommer nog klara av att få den i juni! Jag har inga tentor efter mig, inlämningsarbetet jag inte gjorde i höstas ska jag få gjort nu under dom närmaste veckorna tillsammans med ett stort bakterie-arbete och sen är det bara en Immunologi-kurs och ex-jobbet kvar. SISTA TERMINEN! Jag kommer klara av den också!
Jag har även insett att jag snart är färdig och måste börja tänka på framtiden, på jobb. Jag vet hur jag hade velat ha det, men frågan är om jag vågar vänta på det och riskera att stå utan jobb helt? Igår hörde nämligen min gamla chef i Borås av sig och undrade om jag ville jobba på klin kem lab där i sommar också... Hon ville att jag hörde av mig igen så fort jag visste nåt om Jönköping, men frågan är om jag vågar vänta på svar från dom? Dom säger att dom inte alls vet hur många semestervik dom skulle kunna erbjuda och man får troligtvis inte besked förrän framåt april. Så länge är nog inte Borås villiga att ha en plats öppen för mig, oavsett hur nöjda dom var förra året. Jobbigt beslut, ffa som man kanske ska tänka lite praktiskt och gärna försöka få in en fot på ett ställe för framtida jobb. Gaahh!! Jag vet att det kommer kännas bra när jag tagit beslutet men jag hatar att ta beslut ändå. Det som går att skjuta på framtiden skjuter jag gärna åt just det hållet.

Nu tänker jag strunta i allt vad beslut heter och bara ha fredagsmys med mamma och 6 hundar i Götåkra. Ingemar är iväg på träff med sitt "hemliga sällskap" och Johanna är i Trädet, så därför blev vi själva kvar, trevligt som omväxling. (Om någon undrar så är sambon i djupaste Småland och jagar grisar, han är inte spårlöst försvunnen på helgerna även om det verkar så). Resten av helgen blir det mycket plugg plus Ulricehamns BK:s årsmöte med efterföljande middag imorrn kväll.